lite bättre, lite sämre och lite likadant....
hejsan...
tack alla underbara människor för att ni stöttar å tänker på mig!!det värmer å se att ni bryr er så mycket!!tack igen...
nu till en läges rapport....
jag å kim har det bättre nu. vi har forfarande inte rett ut allt men vi har lagt upp en plan och den 2-3feb e de final om man säger så...
ja skickade ju iväg honom till sin pappa efter fredagen och lördagens bråk. efter att ja suttit hemma å deppa ett tag ringde ja annsofi för å se om on ville gå ut med mig å hunden eller nått..dom var precis på väg å sticka å äta så ja fick hänga på. det känndes lite konstigt först med tanke på att johan var med å han e ju änna kims kompis men han tyckte ja hade gjort rätt å var jätte snäll. efter en stund med annsofi, johan å linda mådde ja mycket bättre å började tänka på allt som ja facktist har att vara glad å tacksam över!vi åt köpte lite godis å sen hyrde vi film. ja hade egentlign inte tänkt se på filmen me dom för ja ville inte störa mer men dom va så snälla å tog hand om mig :) ....rosen ringde oxå när vi va ute å var lika gullig som alltid....men ja orkade inte prata mer om det jusst då så vi får prata nånn annan dag istället...men tack igen, annsofi, linda, johan, rosanna, nina å cicci.....pöss på er...
nu till de tråkigare... majken. min gamelmormor med cancer. jag, mamma, mattias, kim å mammas gubbe ricard va å hälsade på henne på vårdhemmet igår. vi var nog bara där i 20min eller nått men det var tuffa 20min!! hon var jätte trött, jätte smal och såg för första gången riktigt gammal ut. hon pratade tyst å långsamt och glömde saker mitt i när hon höll på å säga något. ja kunde inte hållar tårarna borta.
ja satt på säng kanten å höll henne i handen. ja kunde knapt få fram några ord. mitt i allt detta har hon fortfarande kvar sin humor å skojade flera gånger. mamma sa efteråt att hon prata mycket om hur mycke hon tycker om mig åså å nu när hon fått träffa mig så tror inte mamma att de e alls långt kvar å att risken e stor att hon inte överlever veckan.
jag fick iallafall sagt det viktigaste. att jag älskar henne. å hon pussade mig på kinden. usch, ja vill verkligen inte att hon ska försvinna!!
håll ut majken å kämpa på....du vet att vi älskar dig...
annars har denna helgen mest runnit iväg. ja hoppas verkligen att allt går bra för mig å kim men jusst nu e majken det viktigaste och jag å kim får vänta. han är trotts allt en av mina bästa vänner å jag behöver honom nu. förhållandet kan vänta.
kram på er...
tack alla underbara människor för att ni stöttar å tänker på mig!!det värmer å se att ni bryr er så mycket!!tack igen...
nu till en läges rapport....
jag å kim har det bättre nu. vi har forfarande inte rett ut allt men vi har lagt upp en plan och den 2-3feb e de final om man säger så...
ja skickade ju iväg honom till sin pappa efter fredagen och lördagens bråk. efter att ja suttit hemma å deppa ett tag ringde ja annsofi för å se om on ville gå ut med mig å hunden eller nått..dom var precis på väg å sticka å äta så ja fick hänga på. det känndes lite konstigt först med tanke på att johan var med å han e ju änna kims kompis men han tyckte ja hade gjort rätt å var jätte snäll. efter en stund med annsofi, johan å linda mådde ja mycket bättre å började tänka på allt som ja facktist har att vara glad å tacksam över!vi åt köpte lite godis å sen hyrde vi film. ja hade egentlign inte tänkt se på filmen me dom för ja ville inte störa mer men dom va så snälla å tog hand om mig :) ....rosen ringde oxå när vi va ute å var lika gullig som alltid....men ja orkade inte prata mer om det jusst då så vi får prata nånn annan dag istället...men tack igen, annsofi, linda, johan, rosanna, nina å cicci.....pöss på er...
nu till de tråkigare... majken. min gamelmormor med cancer. jag, mamma, mattias, kim å mammas gubbe ricard va å hälsade på henne på vårdhemmet igår. vi var nog bara där i 20min eller nått men det var tuffa 20min!! hon var jätte trött, jätte smal och såg för första gången riktigt gammal ut. hon pratade tyst å långsamt och glömde saker mitt i när hon höll på å säga något. ja kunde inte hållar tårarna borta.
ja satt på säng kanten å höll henne i handen. ja kunde knapt få fram några ord. mitt i allt detta har hon fortfarande kvar sin humor å skojade flera gånger. mamma sa efteråt att hon prata mycket om hur mycke hon tycker om mig åså å nu när hon fått träffa mig så tror inte mamma att de e alls långt kvar å att risken e stor att hon inte överlever veckan.
jag fick iallafall sagt det viktigaste. att jag älskar henne. å hon pussade mig på kinden. usch, ja vill verkligen inte att hon ska försvinna!!
håll ut majken å kämpa på....du vet att vi älskar dig...
annars har denna helgen mest runnit iväg. ja hoppas verkligen att allt går bra för mig å kim men jusst nu e majken det viktigaste och jag å kim får vänta. han är trotts allt en av mina bästa vänner å jag behöver honom nu. förhållandet kan vänta.
kram på er...
Kommentarer
Postat av: Rosanna
Usch, jag vet för en gång skull precis hur det känns. Jag kommer ihåg när min mormor blev sjuk, och hur hon var mot slutet. Fast de sista dagarna gick det inte att få någon kontakt med henne knappt. Jag hälsade ju på henne efter skolan och så, men då var hon inte vid medvetande. Eller, mamma sa att hon hade vaknat senare och sagt att hon visste att jag hade varit där, så hon hörde det väl, men kunde inte svara själv:/ Men ibland så är döden bättre än livet, speciellt om man lider mycket. det är bara det att vi som är kvar saknar dom så himla mycket! Men man får försöka minnas den tiden man faktiskt har fått tillsammans, och sedan vänta på att man ses igen. :)
Trackback
